De Tysta Åren

Ekofeminism figurerar i både politiska och filosofiska sammanhang och är en ideologi som kombinerar feminism med miljöpolitik. Den bygger sin ideologi på att motarbeta ett patriarkalt förtryck mot både kvinnor och natur och säger att detta förtryck härrör från en historisk föreställning om kvinnan som stående närmare naturen. Den vita mannens självupphöjande till Gud under industrialismen använde denna historiska föreställning i ett rättfärdigande av ett maktutövande gentemot både kvinnor och natur som sägs leva kvar i allra största grad än idag. Genom att betrakta hur svensk tryckt press framställt ekofeminism mellan åren 1995-2016 har denna uppsats ämnat utröna om detta maktförhållande lever kvar och hur det tar sig uttryck. Uppsatsen undersöker även om det medieras en diskurs om ekofeminism i svensk tryckt press. Centrala frågeställningar: Hur framställs ekofeminism i svensk tryckt press mellan åren 1995-2016 ? Vilka maktstrukturer framträder runt ekofeminism och vilka personer kommer till tals? Varför skrevs inget alls om ekofeminism under 5 av de 11 undersökta åren ? Metoder: För att ta reda på detta har denna uppsats använt sig av triangulering som övergripande metod innehållande en kvantitativ analys, innehållsanalys och analys av visuell kommunikation. Slutsatser: Denna uppsats kommer fram till att förtrycket lever kvar och visar sig tydligt i relationen mellan svensk tryckt press och ekofeminism. Ekofeminismen framställs som svårbegriplig för allmänheten och blandas ofta ihop med särartsfeminism i vad som tycks vara ett strategiskt syfte att genom desinformation utöva förtryck. Nyckelord: ekofeminism, feminism, svensk tryckt press, visuell textanalys, makt, semiotik, patriarkat, miljökommunikation, desinformation, strategisk kommunikation, sociologi